ATT VARA NÄRVARANDE - LÄSNÄOLOHARJOITUS
.jpg)
Storm i
Norge. Blåst i trädtopparna utanför fönstret. Dock på med diverse. Grannen står
på gården. Ingen pardon. Men jag har faktiskt börjat se fram emot den där
speciella känslan i kroppen efter att ha
gått i havet d.v.s, efter att ha kommit upp.
Hur mycket bekanta känslor bär vi
med oss? Hur mycket speciella känslor strävar vi efter längs med dagen, längs
med veckan, längs med året? Vad allt gör vi för att nå det där värdefulla små
och stora ögonblicken, som kan registreras i positiva kroppsförnimmelser? Bakom
frågorna lurar finurligt frågan om medvetenhet. Frågan som nästan stör i sin
pockande mångfald.
Men när
gjorde du senast något för första gången?
Jälleen kova syysmyrsky Atlantilta. Onneksi veljesmaat meitä
suojaa. Ulkona kyllä tuulee, mutta se ei estä yhtymästä naapuriin pyöräretkelle
rantaan ja syysveteen. Uusi harrastus on vasta toista viikko vanha. Minusta on
mielenkiintoista että jo odotan sitä vedenjälkeistä tunnetta. Hyvän olon
tuntemuksia. Johtuuko se siitä että ero kylmän ja ei kylmän välillä täytyy olla
riittävän suuri. Miten paljon vaikeampaa on olla läsnä tasaisessa hyvän olon
tunteessa. Onneksi sitäkin on tullut harjoiteltua. Tuli kuitenkin mieleen
Milloin sinä viimeksi teit jotakin ensimmäistä kertaa?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar